I en själv utlämnande berättelse skildrar här Björn Ranelid sin barndom och de tidiga tonåren. Med ett allmängiltigt budskap riktar han in sig på sin samtid, men boken är också en kärleksförklaring till den avlidne fadern.
Björn föddes 1949 i Malmö och växte upp i stadsdelen Ellstorp tillsammans med två äldre syskon. Pappan var en säregen människa och Björn var hans ögonsten. Mamman var pingstvän och fyra år gammal sattes Björn i söndagsskola i Elimkyrkan, något som präglade honom starkt.
Många vuxna i omgivningen gav honom sin kärlek och värme, vilket hjälpte honom igenom det lidande han senare skulle få utstå. En olyckshändelse i barndomen, liksom en oförklarlig förändring i utseendet i början av puberteten, satte djupa spår. |
